En urfälld Maja i december 2015. Eller pälsen är på väg att växa ut igen efter en total urfällning. Trodde aldrig Maja och Wilda skulle sluta fälla   

Planen och drömmen var att ta en kull efter Maja vid nästa löp nån gång runt årsskiftet 2015/2016. Jag hade hittat en jättefin och trevlig hanhund som Maja gillade. Jag har sparat semesterdagar i några år. Arbetsgivaren gav grönt ljus för långledigt under våren. Det var bara att köra?

Nä. Min arbetsgivare behagade ändra sig. Firman ska införa nytt ekonomisystem första april och då får ingen vara ledig. Jag är måttligt impad av det. Varje månadsskifte, kvartal o s v är det en enorm arbetstopp och ingen får vara ledig. Det är usel planering och underbemanning men dom blundar för det. Jag är slutkörd och det som hållit mig igång under hösten är tanken på långledigt nästa vår med valpkull. Det skulle säkert vara lika mycket arbete med valpkull som med mitt jobb men det ena har jag längtat efter och det andra avskyr jag efter det här sveket.

Det känns även som jag sviker dom som önskat en YellowFellows-valp till våren. Jag kan bara beklaga att jag jobbar i en firma med noll framförhållning och planering likt en nyckfull fjortis. Just nu känns det riskabelt att planera en valpkull – tänk om dom sviker fler gånger? Som löneslav kan jag bara bocka och tacka.  

Det är i alla fall slut med korta semestrar och sparande av semesterdagar då jag aldrig kommer kunna ta ut dom. Till sommaren ser jag fram emot 7 veckors semester.

Resten av Sverige är mer eller mindre grönt. Kiruna har full vinter men inte lika kyligt som det kan vara. Det är riktigt behagligt faktiskt med bara några få minusgrader och rikligt med snö.

Jag och Maja roar oss med kurser så här på vintern. Vi har avslutat en Rallylydnadskurs (nybörjar-) och är mitt i en Tävlingslydnadskurs. Och jag måste bara få säga att Maja är i sitt rätta element med lydnad. Hon har rätt energi och vilja för att traggla igenom momenten med glädje och fart. Det jag minns mest av både kurstillfällen och träningarna är hur KUL vi har.     

Tidigare har jag skrivit nåt om att äntligen har jag en hund som gillar viltspår. Nu måste jag tillägga att äntligen har jag en hund som älskar lydnadsträning. Egentligen har väl Maja gillat allt vi gör och hon är så rolig att jobba med. Tänk om jag fått en valp undan henne – en till med samma inställning till att jobba med sin förare?! Jag kan inte släppa tanken på en kull, det vore slöseri med bra hund.   

Nä nu var jag allt partisk, det finns massor av fina goldens därute. Om inte Maja får några valpar så är det bara att börja googla och fråga runt efter en golden som liknar Maja till utseende och sätt. Hittar jag inte det kanske jag byter ras helt och hållet. En golden liknande min underbara Wilda vill jag inte ha. Wilda är en jättefin sällskapshund men jag vill ju ha så mycket mera än bara en sällskapshund.

Jul och nyår närmar sig med stormsteg. Jag ska jobba varje vardag, inte vara ledig nåt för – just det – vi har grymt hög arbetsbelastning som vanligt.   

Natten mellan fredag och lördag kom snön till Kiruna "på rikt". Jag for ut med bilen för att fota men först en filmsnutt med blivande kärleksparet   dom är så rara   

Aaaahhh sköna barmarkstid. Som är över för denna gång. Nu är det vinter som gäller. Vinter, snö och mörker men åxå advent, jul och tid att ta det lugnt och kanske rent av ha långtråkigt   Jag tror det är nyttigt att ha långtråkigt, speciellt när tiden rusar iväg.

Wilda tycker väl si sådär om vinter å snö. Bästa med vintern måste vara att stanna inne å såva     

Björkarna längs favvoprommisen är snötyngda. Här kommer Wilda farande. Se upp i backen - nysnö i nacken       

Maja gillar vinter och snö. Och sommar och barmark. Och allt däremellan.   
 

 Vinterlandskap - som ett vykort!  

LP1 Idkas Quentin "Ture" och SeVCH Dåmigs Hot May "Maja"

Jag planerar min första kull YellowFellows-bäbbisar med Ture och Maja. Maja beräknas löpa nån gång runt årsskiftet.

Preliminärt index på ED 101, HD 113. Inavelsgrad 0,8%.

Bägge hundarna har höfter A/A, armbåga UA, ögon UA. De är mentalbeskrivna och meriterade inom

Jakt - Ture

Viltspår - Ture och Maja

Lydnad - Ture

Utställning - Ture och Maja

Med den här kombinationen väntar jag mig sociala valpar med fart, arbetsglädje och samarbetsvilja. Valparna kommer ha färg som goldens hade "förr". De kommer bli härliga familjemedlemmar som vill hänga med på allt övriga i familjen gör: prommisar, cykelturer, skidturer och mysa i soffan.

Hundaktiviteter såsom valpkurser, allmänlydnadskurser, jaktträning, viltspårträning, utställning kommer att göra valparna i den här kullen extra lyckliga.

Om du vill ha en hund att jobba med och längtar efter en ny hundkompis till nästa vår/sommar är du välkommen att kontakta mig Hjördis Mämmi, Kiruna, på tel 070 306 12 89 så får vi pratas vid.

Maja heter Dåmigs Hot May SE29847/2012

Hälsa

Höfter A/A
Armbågar UA
Ögonlyst UA
GR_PRA1, hereditärt fri

GR_PRAII, hereditärt fri

Meriter
3 x 1:a pris i Viltspår ÖKL SeVCH

1 x 1:a pris i Viltspår ÖKL Norge NoVCH
1:a pris NKL working test med 81 poäng

VG på utställning

Känd mental status
Funktionsbeskriven

Maja
Maja är en positiv tik med stor arbetslust som aldrig tackar nej till aktivitet. Hon har gott självförtroende och framåtanda utan att för den skull vara dominant. Framförallt älskar hon att vara till lags och samarbeta med sin matte. Hon har stor vattenpassion och tackar aldrig nej till ett dopp. Med Maja håller jag på med utställning, viltspår, jaktprov och vi har testat praktisk jakt med gott resultat. För tillfället tränar vi både tävlingslydnad och rallylydnad. Maja jobbar med glädje och fart – som en golden såklart!

Min fina Maja har träffat Ture, en snygg och trevlig kille. Ja dom har bara haft en första date än så länge men dom gillade varandra skarpt.

Ture & Maja. Visst är dom fina tillsammans     

Både Ture och Maja gillar att apportera. Robert (Tures husse) har två följare. Här ska han kasta en apport och två är väldigt intresserade av vad han gör.

Ture heter även Idkas Quentin S49092/2009.

Hälsa

Höfter A/A
Armbågar UA
Ögonlyst UA
GR_PRA1, DNA-testad fri (A)
GR_PRAII, DNA-testad fri (B)

Meriter
3x 1:a pris i LK I
2x 1:a pris i Viltspår ÖKL
1:a pris ÖKL working test med 85 poäng

2:a pris i ÖKL B-prov
VG på utställning

Känd mental status
Funktionsbeskriven

Övrigt
Vinnare av vandringspriset Västerbottens Allroundgolden 2012, 2013 och 2014
Jobbats som apportör på andjakt och deltagit på fasanjakt.
Som 2 åring var Ture med i en Tv inspelning av SVT Barnprogram Bulldogg där han blev vald på dejt. Som vanligt var han på gott humör under inspelningen och njöt av uppmärksamheten under de två heldagarna i rampljuset.
Se filmklipp

Tures husse och matte berättar:

Ture
Ture är en följsam och arbetsvillig hane som aldrig tackar nej till arbete. Allmänlydnad är något som kommit gratis med Ture. Han är en positiv och lekfull kille som älskar att jobba och vara till lags och lättbelönad. Han är en trygg och social hane som varken störs av gruffande hanhundar eller löptikar, det är alltid någon tik som löper på träning men Ture jobbar på och fokuserar på sin uppgift med gott humör. Vi har provat på rallylydnad, utställning, tävlingslydnad, freestyle, viltspår, jaktprov och även praktisk jakt. Men numera är det mest fokus på jakten.

Mattes ord om Ture
Jag har tränat och tävlat Ture i lydnad, någon vi både gillat väldigt mycket, och vi har tagit en LPI. Tiden har dock inte räckt till lydnad men planen är att under vintern ta en LPII. Ture är extremt lättbelönad med kamp, jaktlek och godis så att nöta vilket hjälpt till i lydnadens finlir av moment och detaljträning så väl som de mer explosiva momenten. Han är en tacksam tävlingshund som inte störs av miljöbyten, andra hundar eller en nervös matte.

Husses ord om Ture

I jaktträning är Ture en rolig hund och rejäl hund. Hans styrkor är markeringsförmåga, bra apportgrepp på vilt och bra sök (även i tunga marker). Det vi fått lägga mer träning på är dirigering, vilket inte är så ovanligt för golden. I viltspår har han varit helt naturligt bra spårare från första gång han provade och anlagsprovet fick vi godkänt på första försök utan någon egentlig träning, bara några testspår innan.

Sommaren 2015 ägnade jag och Maja åt - viltspårträning och -prov.

Under 6 veckor tog Maja fyra raka ettor i spårskogen, tre i Sverige = Svensk Viltspårchampion och en i Norge = Norsk Viltspårchampion. Vilken tjej!
Rallarsporet 2015. Jag och Maja hamnade på prispallen som andra provbäst med första pris + hp.   

Det har varit härligt att följa hennes utveckling i spårskogen. Från att helst nosa efter sorkar till att målmedvetet följa klöv- och blodspår. Hon spårar i ett bra tempo som gör att matte utan problem hänger med uppför berg och över stenskrövel.

Ibland har jag kommit hem från spårträningen med ett stort leende på läpparna och alldeles varm i hjärtat - Maja är första av mina hundar som verkligen tycker om att spåra. Jag själv tycker det är bland det roligaste som finns och nu äntligen har jag en hund som tycker samma lika.   

När Maja tagit sin tredje etta i Sverige började jag direkt fundera på om vi kan anmäla oss till ett norskt prov. Tre veckor senare hade Narvik sitt ordinarie viltspårprov, Rallarsporet.

Viltspårprovet i Norge skiljer sig lite från det svenska så vi tränade och tränade. Bland de allra första korta norska spåren jag la åt Maja märkte jag att - hon kan det här! I Norge släpar man inte klöv i spåret utan bara droppar blod. Hunden ska markera spårstarten. Det finns en sårlega som hunden ska markera och jag som förare ska visa åt domaren att här är sårlegan. I slutet av spåret finns klöven. Spåret är 600 meter långt som i Sverige.

Jag anmälde oss till norska provet och vi kom med! 22 augusti var det dags för prov utanför Narvik. Medan Maja spårade såg jag sårlegor ÖVERALLT. Och tänkte att Maja missade den. Och den. Och den. När sårlegan väl kom markerade hon den distinkt och jag tittade på domaren och pekade. Hon visade tummen upp och jag sjöng inombords. Klöven fann hon utan problem och fick bära den tillbaka till bilen.

Det var ca 25 grader varmt, sol och knappt nån vind. Maja har mycket vilja som orkade spåra i värmen. Efteråt låg hon i varenda vattenpöl hon hittade.

Vid prisutdelningen visste jag inte alls hur vi låg till. Jag hade hört att även om man finner klöv och allt, kan man nolla pga förarfel eller något annat som jag inte har en aning om. De började räkna upp hundar som nollat under dagen. Först sa dom rasen. En av dom som nollat var en golden och jag tänkte att jaha vi försökte iallafall. Men det var en annan golden som inte hade lyckats idag. Sen dom som fått tredje pris. Och dom som fått andra pris. Ingen Maja än heller. Och sen förstapristagarna. Och sen pallplatserna. Vi blev tvåa av alla hundar den dagen. Otroligt! På vår första start i norskt viltspårprov.

Dåmigs Hot May Sv VCH och No VCH. Nog måste jag få skryta med tanke på vad Maja klarade av under 6 veckor i juli-augusti.   

Bloggandet uteblir när Facebook finns. Men nu ska jag ösa på med bilder av min Lisa. Lisa fick somna in 19 augusti 2015. Hon hade sen många år problem med sina framtassar. Sista månaderna hjälpe inte medicinen. Dessutom hade hon allergi med klåda som följd. Klådan blev till slut för jobbig för både henne och mig. För henne när hon inte fick nån vila. För mig för jag såg henne lida. Jag har inga ord att beskriva vad Lisa betytt för mig och hur mycket jag saknar henne.

  
Åeter är 2006 och Lisa har precis kommit hem till mig. Jag var överlycklig att äntligen vara hundägare igen efter 4-5 år utan hund. 

 
Lisa följde alltid med på pimpeltävlingar. Här Kirunahugget.

På utställning i Harstad fick Lisa sin enda ”Excellent”. Annars fick hon alltid ”Very Good”. Synd tycker jag eftersom jag tycker det är kul med utställning men man vill ha framgångar nån gång ibland.

  
Viltspår var himla kul - tyckte matte. Med åren blev Lisa alltmer lätt att förutse i spårskogen. Hon visste exakt var spåret gick och sket fullständigt i det. Hon tyckte det var mer spännande att spåra varmvilt. Återvände då och då till spåret för att visa att hon har full koll och hon fann alltid klöven. Det blev aldrig nåt championat för henne men hon tog sina tre ettor i öppen klass.
  

Så här trivdes hon allra bäst – med dummy i munnen.     

På jaktkurser blir det mycket väntan och fika. Ibland vill man sitta lite högre upp.

Lisa fick en kompis 2008 – Wilda. Dom blev snabbt bästa vänner och följdes åt i vått och torrt.

  
Augusti 2008 tog Lisa ett förstapris i Nybörjarklass i Narvik, Norge. Det var min och Lisas allra första jaktprovstart och hon blev 3:e provbäst i klassen. Det roligaste och mest överraskande provresultat hittills i mitt liv.   
Runt jultid hemma i byn. Det är så kallt som det ser ut att vara.

Så här minns jag Lisa framförallt – med b-o-l-l i munnen. Än idag bokstaverar jag ordet b-o-l-l. Kan bli så när man har en b-o-l-l-tokig hund som Lisa.

Ut på tur aldrig sur. En av otaliga turer upp på nån spännande topp med fin utsikt.

På lydnadstävlingar i Jokkmokk 2010(?) tog Lisa två ettor, två klassvinster på sina och mattens två första starter. Vid prisutdelningarna var jag alldeles paff, överraskad och ungefär lika lycklig som första jaktprovstarten. Vilken hund hon var min Lisa.

Bäst att ta in tidningen i kojan så den inte blir stulen å så får jag läsa ifred…

Lisa och Wilda ”jobbade” som terapihundar några år. Vi besökte äldreboenden i centrala Kiruna och hundarna älskade det. När vi kom hem efter besöken sov båda djupt hela kvällen. Jag trodde på fullaste allvar att de slickat i sig några sömnpiller som hamnat på golvet i boendena. Så var det inte – det var roligt men utmattande att jobba.

År 2012 kommer ännu en pompis till gänget – Maja.  

Lisa och Wilda tog sin uppgift som storasystrar på allvar. Ibland lekte Lisa mest. Ibland var det Wildas roll. Lisa och Wilda hade delad vårdnad om Maja.

Jaktträning i Abisko, Lapporten i bakgrunden.

Hon gillade att posera.

Hundsimmet i Råneå besökte vi ibland. Lisa kastade sig i vattnet och simmade så mycket hon hann. När det var de andras tur att simma protesterade hon vilt.

Att gå på marknader gillade Lisa skarpt…

Det är inte alla hundar som hoppar runt av glädje när man rasslar med koppel å halsband. Dom där två damerna tyckte nog ibland att matte får gå själv, de vill kolla tv.

Lisa + apportkastare = sant. På jaktträningar följde Lisa slaviskt den som bar apportkastern. Det var ju där det roliga händer.

Lisa lärde sina yngre syrror mycket. T ex att hoppa upp på stenar.

Min fina älskade kloka duktiga Lisa.

- Vi ses sen matte. Jag måste gå nu.

Eftersom jag bloggar så sällan, skriver helst på fb, så sammanfattar jag 2014.

Januari:

År 2014 rivstartar med tandläkarbesök för vovvarna. Det visar sig att Lisa har två trasiga tänder och Wilda en trasig tand. Tjoho vad det är roligt att ha försäkring på sina hundar. Annars hade dom fått gå med tandvärk resten av sina liv. Nu slipper dom det. Det läker jättebra och det känns bra i mattehjärtat att vovvarna inte har ont mera.  

Februari:

Spånar på olika kennelnamn och postar ansökan till SKK. Det tar några månader innan det ev godkänns. Ett kennelnamn bör inte innehålla ras eller ort. Man kan med tiden vilja föda upp andra raser och man kan flytta. Eller så kan man strunta i det och välja ett namn som känns rätt  .

Jag fastnade för YellowMellow men det var upptaget. När jag beklagade mig för en kompis hasplade hon ur sig Fellow. Namnet YellowFellows blev det tack vare henne. Yellow anspelar på goldenfärgen och man skulle ju inte låsa namn till ras… Men det spelar ingen roll – det var helt rätt namn på min kennel.

Mars:

Visade Maja på SSRK-utställning i Piteå. Vi åkte ner dan innan för att hinna simma på hundsimmet. Undrar om Maja fick träningsvärk för nästa dag på utställningen var inte rörelserna sådär jättefina. Hon fick i alla fall Very Good. Note to self: ev hundsim efter utställning, inte före.

April:

April är vovvarnas födelsedagsmånad. Lisa fyllde 8 år, Maja 2 år. Till födelsedagspresent fick dom  ”Hubbe”, en husbil. Egentligen är det mattes dröm men Hubbe ska användas till div hundaktiviteter och –resor. Än är det för kallt för husbilsturer men jag pysslar och donar med husbilen varje helg. Längtar till sommarens alla resor.

Maj:

Sköna maj välkommen! Vintern vägrar släppa sitt grepp. Det är kallt och snöar mest hela månaden. Jag letar sammanhängande barmarksfläckar där man kan lägga viltspår. Maja tränar för sitt anlagsspår. Vi tränar även apportering, stadga och fotgående med varierande resultat.

Jag lägger ner massor med tid på att lära mig ”allt” om Hubbe. Hur den funkar med gasol, värme, vatten, toa osv. Hubbe ska rengöras och tvättas. Att lämna in husbil på tvätt kostar ca 1 800 kr. Aldrig! tänker jag och köper husbilsschampo och tvättar själv. Efter fyra timmars hårt slit, klättra upp och ner för stege, hämta varmvatten, skölja av osv började jag undra om det inte hade varit värt pengarna att lämna in för tvätt?!

Juni:

Viltspårprov, anlag, för Maja. Hon fixar det galant trots tryckande värme. Det var kanske matte som hade jobbigt i värmen, inte vovven.  

Mitt kennelnamn blir godkänt, det tog ca fyra månader från det jag skickade in ansökan till godkännandet.

Midsommarafton det här året går till historien: det snöade.

Veckan efter midsommar åker vi till Gällivare och Midnattsolsutställningen. Jag ställde Maja och hon fick Very Good, precis som förra gången.

Juli:

Om våren var kall så blev juli varm: rekordvarmt mest hela tiden. Eftersom jag är en norrlänning är jag inte van vid värme ens i juli. Det varma vädret och bullermattan från bygget närmast Tallplan gör att jag dras med huvudvärk mest hela sommaren. Nä jag vill nog ha det svalt och tyst för att trivas. Vovvarna får simma och bada allt dom hinner.

Brukshundklubben i stan ordnar en inoff-utställning där jag ställer Maja. Alltid bra med lite träning.

Vi jakttränar flitigt i värmen. När jag tar fram vilt slutar Maja apportera. Aj aj aj vi som ska på jaktprov i Kalix.  

Mot slutet av juli börjar min semester. Nu ska åkas husbil! Vi börjar med att åka till Saivo.  
Det finns alltid tid för bus!

Augusti:

Månaden börjar med tandvärk som inflammerar och jag måste äta penicillin + värktabletter. Magen pajar och jag mår pyton. Jag hade tänkt åka vidare från Saivo på långtur med Hubbe och vovvarna men tandvärken sätter stopp för det. Jag måste tillbaka till stan och tandläkaren. Men först en sväng till kusten och jaktprov i Kalix.

Majas första jaktprovstart börjar bra med snyggt fotgående till starten. Lugn och fokus vid första markeringen, en kråka på land. Går ut fint – men plockar inte upp fågeln.  Nästa markering var en and i vattnet och det var klockrent. Sen sök med vägran  … sen vägra trut i vattnet    … Vi satt med på passiviteten och det gick bra. Med mycket mera träning med vilt och tillsammans med träningskompisar tror jag vi fixar det, jag och Maja.

Efter tandläkarbesök i Kiruna åker vi på nästa resa, till GoldenSpecialen i Trehörningsjö nära Örnsköldsvik. Jag tar det säkra före det osäkra och åker med volvon. Det är första gången jag är med på GoldenSpecialen men inte den sista. Det var så roligt att träffa Majas uppfödare och massor av goldenfolk. Jag och Maja startade på workingtest i nybörjarklass och det gick kanonfint. Vi kammade hem 81 poäng = 1:a pris på Majas första wt-start. Nästa dag är det Open Show och i Majas klass finns drygt 20 hundar. 5 placeras. Maja blev oplacerad. Vi åker hem med skallen full av intryck. Jag tycker att det bara behövs en hundras; golden retrievern har allt som behövs.  

Innan jobbet börjar igen hinner jag och Maja starta på ett jaktprov till men det är bara att lägga till handlingarna. Jag tappar sugen att träna hund över huvudtaget; det har varit lite mycket sista tiden tror jag.

September:

Många härliga höstdagar. Jag och vovs är ute och njuter i skog och mark. Vi hittar dom flesta kontroller i årets Naturpass.

Hubbe står avställd i Saivo när spekulanter kommer för att titta på den - och köper den. Det känns ganska trist att se Hubbe åka iväg. Hundarna gillade aldrig att åka i den och då blev det inte roligt att resa med husbil. Hundarna älskar åka ”vanlig” bil och så får det bli. Det var min dröm att resa med husbil, inte hundarnas.  

Oktober:

Tillsammans med en kompis promenerade vi efter Björnstigen – den stig där jag för 2,5 år sen såg en björnunge och inte vågat gå sen dess. Tack vare sällskap så tordes vi men jag kunde se på mina äldsta hundar, som var med då för drygt två år sen, att dom inte glömt.

Annars blir dagarna allt kortare. Det är mörkt när man går till jobbet på morgonen och det är mörkt när man kommer hem från jobbet. Spännande skogspromenader får vänta till helgerna.

November:

Månaden bjuder på massor av sol – i Kiruna och norra Sverige. Söderut dominerar moln och dimma. Vi njuter av vintern som kommit med lite snö, precis lagom mycket att det blir ljusare men man kan gå i skog och mark utan att sjunka ner i snön. När det kommit lite mera snö börjar jag åka skidor med Maja. Hon trasslar in sig (och mig) i linan men för varje tur blir det mindre trassel.

Lisa som har problem med sina framtassar börjar få en slurk AloeVera varje morgon. Efter några få dagar märker jag att hon blivit piggare och följer med på alla prommisar. Rena mirakelkuren det där!

December:

Lisa och Maja löper nästan samtidigt. Lite jobbigt men det är skönt när det är över för denna gång. Under december månad börjar jakten på dagsljus. Varje dag försöker jag vara ute med hundarna så mycket som möjligt under de få timmar det är dagsljus, och jag är ute oavsett väder. Är det riktigt kallt och grinigt blir det förstås kortare.

Julen infaller på en onsdag och det ger massor av lediga dagar under december. Whila och återhämtning är precis vad jag behöver, det har varit tufft på jobbet under 2014.

Vi avslutar året som vanligt i Saivo, långt från fyrverkerier. En del raketer skjuts det i byn också men inte så mycket som i stan.

Resumén avslutar jag med några kloka ord som jag läste i ett skyltfönster:

Undret är inte att flyga i luften eller att gå på vattnet utan att vandra på jorden