Vilken tur man har ibland! Jag kom med på årets goldenläger i Örebro på reservplats, tack vare att nån annan hoppade av. Tack någon som inte kunde komma 

Jag delar upp den 130 mil långa resan i etapper, lyxar till det med att bo på hotell. Because I'm worth it   .

Obs! Inga hundar i sängen. Ibland får man en fleecefilt att lägga över sängen så hundarna kan ligga på den. En liten fleecefilt? Till två stora hundar? Som blixtsnabbt hoppar upp i sängen. Njaaaa funkar inte alltid så bra...

En av kvällarna på lägret hade vi genomgång hur man kastar dummies och sen kast-tävling i våra lag. Maja fick låna min stol medan jag kastade.  

En annan hund fick vara kvar på rummet medan dummiesarna flög och mattar och hussar hämtade själva. Tror hunden i fönstret tyckte det var himla orättvist.  

Ute i skogen och skickar på linjer med min grupp. Maja har nån ovana att låna min stol. Är det för mycket fästingar på marken att hon inte vill nudda den?!  

Lägret avslutades med Workingtest där Maja fick ett första pris och utställning där hon fick HP. Totalt blev hon nia i år. Tänk, förra året vann hon totalt, blev lägrets DP1-hund. Vi hade minst lika roligt i år som förra året. Hoppas jag kan vara med även nästa år - en gång goldenläger sen är man beroende   

Jamenäntligen! LIte barmark. Vi åkte till den årliga jaktträningen i Abisko för träning som flitiga Sussan planerat. Det var linjer och markeringar på *barmark*! De som bor längre söderut förstår inte denna barmarkslängtan och -glädje. Jag vet, jag bor i fel ända av landet. Här sitter vi å surrar å utvärderar å annat mer eller mindre seriöst hundprat.  

Mina flickor poserar glatt? Villigt? Eller dom bara gör det för dom vet att dom får karra sen   

Förberedelser inför SSRK Kirunasektionens Ordinarie Viltspårprov. Det är mycket med det administrativa men som tur är så gillar jag sånt. Domarpärmar, skogskort, logistik, katalog mm mm.

Prisbordet är som vanligt imponerande. Hundarna var åxå imponerande. Jag gjorde tre spår men bara två hundar kom till start till mina spår. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: roligaste som finns är att gå som spårläggare. Att läsa hunden utan att vara nervös och själv gå prov.

Tredje spåret som jag gjorde, det som inte användes pga avhopp, gick jag med Maja ett dygn senare. Spåret hann bli två dygn gammalt. Risigt, indianskallar, rinnande vatten: helt enkelt ett jätteroligt spår för Maja. Lite jobbigt för mig att göra spåret pga allt ris och bråte. Jag döpte klöven till "Satan" när den fastnade överallt (och lämnade massa go vittring  )

Klöven Sa*an hängde där den skulle och Maja bar den stolt tillbaka till bilen.   

Tillsammans med jobbarkompisar och andra prommade vi upp till Aptas i juni. Fin promenad i strålande sol. Alltid roligt att gå och utsikten på Aptastoppen är vacker.

Allt detta kan man göra nu när snön försvunnit. Jippi! Hejja sommaren   

Kanske dags för en liten uppdatering. Om man sammanfattar mars-april-maj hittills: snö kvar   

Jag har inte en enda nytagen bild där det finns barmark. Och vi som håller i en viltspårkurs, har viltspårprov snart och jag och Maja är med på olika jaktkurser/-träningar i snö. Hur kul är det på en skala?! Jag bor i fel del av landet.    

Här jaktkurs ute på isen. Hundarna kurar på en renfäll så dom inte fluser om fossingarna. Vi tränar linjer men inte efter skoterspår. Pust det var jobbigt att gå ut med dummiesarna i djupsnön.
Och veckan efter. När vi började hade vi gräsmattan framme. Men snart föll det nåt vitt som täckte allt. Kom det 15 cm nysnö den gången? Det är inte ens bakslag för våren, det är ny vinter. Vi tränade bakåt-tecken med och utan störning. Oj vad Maja är en tänkande hund. Tålamod och envishet är två användbara egenskaper när man har en Maja-hund.  
-Varför ska jag springa bakåt när det finns en dummy alldeles brevid mig?        

Här flyttas ett "Bläckhornshus" snart. Den är uppallad på rälsar för transport till foten av Luossavaara. Står i ett blivande rasriskområde och gropen närmar sig.
Och ännu mera jaktkurs. Den här gången "var glaset halvfullt". Vi såg inte snön, vi såg barmarksfläckarna och använde oss av dom för att skicka på linjer med störningar. Renfällen är med. Mot slutet av kursen idag vaknade Wilda till liv och ville apportera. Hon fick två markeringar uppe i backen och var så nöjd sen. Vilken lättsam hund hon är raraste Wilda.    
Nä-men-vad? Ännu mera jaktträning på snön? Den årliga träningen i snöfattiga Abisko, gång 1 av 3. Vi tränade mycket fotgående och långa linjer. Maja visade upp hela sitt register idag.

Hon gick jättebra fot när hon var lös. Hon sprang långa snygga linjer och apporterade hur fint som helst. Men en gång gjorde hon en lov till lägerplatsen. För att hälsa på Wilda som var lägervakt? Eller för att kolla att korvpåsen var kvar.   

Efter en paus rullade hon ihop sig i en kringla på renfällen och vägrade följa med. Skendräktig? Jag satt och myste med hundarna medan vi kollade in de övriga som fortsatte med övningarna. Det var den bästa passivitetsträningen nånsin med Maja!   

Och till dagens sista övning gick hon helt ur hand. Började fria med en labbe-pojke, sprang sneda linjer, testade mina gränser. Nådde och passerade min gräns. Först när jag bryskt hämtat tillbaka henne i koppel och satt henne på linjen sprang hon dit jag skickade. Jättesnygg linje blev det men hon var tvungen att testa om jag verkligen menade allvar.

Efter tuffa starka Maja kan jag aldrig ha en vek hund - den skulle kissa ner sig när jag håller på med min högljudda handling. Suck. Jag som är en sån fridsam lågmäld människa i vanliga fall   se vad du har gjort med mig Maja!  
Va? En bild som inte innehåller hundträning i snöfall? Jo jo plötsligt händer det. Jag beställde IKEA-möbler. Så här såg dom ut innan.

 
Ta-daa efter några timmars monterande så har jag en fin balkonggrupp. Och hundarna provsitter soffan. Notera bädden på golvet. Där får väl jag sitta eftersom soffan är upptagen.   

  Fotat samma dag som dom varnar för gräsbränder i norr. Jag förstår inte. Hur ska gräset kunna brinna? Först måste man fösa undan snön, torka, hälla på bensin för att det ska brinna...  

 
Iallafall är ljuset tillbaka. Från och med idag är det midnattssol i Treriksröset. På söndag är det midnattssol i Kiruna, solen går inte ner på två månader. Javisstja det var därför jag bor här - midnattssolen       

 Idag efter jobbet tog jag ut veckans friskvårdstimme. Vi ska ut på favvo-rundan nära jobbet. Hur mycket snö är det i skogarna? Kommer vi över bäcken?

Jag kan säga att det var en hel del snö kvar, jag och vovsen kryssade fram mellan barmarksfläckarna. Vid ett tillfälle hittade jag ingen bra väg över ett besvärligt ställe men hundarna visade mig! Jag berömde dom lågmält (läs: översvallande) och Maja fick glädjefnatt. Hon började springa runt, skälla och tänkte nog äta upp Wilda    
Stackars Wilda som får stå ut med mycket.

Och bäcken? Nja vi fick ge oss. Det var alldeles för mycket vatten som hade bråttom. Botten var istäckt. Nä vi vände och gick tillbaka samma väg som vi kom. Nästa gång tar vi oss över bäcken och kan gå rundan i skogen.

En glad påsk önskas alla. Fotat när ett snöväder precis dragit förbi (de mörka molnen till höger) och innan nästa kom över oss. Aprilväder i en ask.  

Förra veckan sköts det en Maxus-raket från Esrange. Jag och vovsen tog oss upp på "Kasen" för att kunna se raketen. Jag hörde mullret och såg röken nära marken men själva raketen syntes inte. Man borde kunnat se lågan åtminstone men molnen var väl för tjocka. Snopet      

Idag är det skärtorsdag och jag har laddat upp med godis. Om inte påskkärringar dyker upp snart börjar jag nalla av godiset själv   

 
Fina paret Maja och Ture dejtade i början på mars. Tyvärr blir det inga valpar till Valborg-Första Maj. YellowFellows första kull fortsätter dröja. Jag längtar och önskar men det blir inte alltid som man vill.    

Tanken var att min nästa hund skulle bli ett Maja-barn då jag är väldigt förtjust i hennes fart och energi. Nu är jag grymt valpsjuk men var hittar jag en härlig galen hund som Maja? Tips mottages tacksamt   

- Je mäj karra.   Wilda är bäst på att dregla och det är effektivt. Jag brukar slänga en gobit till henne så hon inte stryker sig mot mig med sina salivsträngar. Skidtävling på jobbet i veckan. Jag har fått ett jobb. Visserligen ett kortare vikariat men det hindrar inte mig från att stortrivas. Vi hejjade på dom tappra som åkte och vi hjälpte till att äta hamburgare.   Idag är jag hemma och nyser, kanske blev jag frusen under skidtävlingen.   

  Vackra pärlemormoln fotade tidigare i år. De ger ett magiskt ljus och är vackra att se på.

När jag slutat hänga läpp över att det inte blir nån valpkull i år börjar jag planera för vad skoj jag och vovvarna ska göra resten av året. Jaktkurs, kennelträff, viltspår, goldenläger, goldenspecial - det finns mycket roligt att göra istället för att ha en valpkull. Att ha en valpkull kan ju vara alldeles långtråkigt och dötrist och och och alldeles underbart   

På SSRK-Kirunas årsmöte blev Maja Grenmästare Workingtest 2016. Vi var flitiga på WT förra året och vi hade roligt dessutom. Förra året blev Maja grenmästare Viltspår 2015. Undrar vad vi ska hitta på i år?   Vadddå Maja ser lessen ut? Jo hon fryser nog, jag envisades med att fota henne utomhus i -20 grader. Brrr  

Kirunas nya stadshus växer fram. Det blir en maffig syn när man kommer in till stan söderifrån när det är klart.

Ahlströmspåret i strålande vackert väder. Stan skymtar i horisonten, gruvan till vänster. Jag och Maja var rejält slut när vi kom hem. Kanske inte så mycket pga alla km vi åkt utan alla minusgrader det hann bli innan vi var hemma igen.    

På prommis med ett stökigt gäng. Inte en chans att få till en snygg gruppbild. Wilda tycker långöronen är fåniga som inte kan sitta still, sitter demonstrativt med ryggen mot kameran och räcker ut tungan     

 Tidningsbudet är i farten. Klart Maja bär hem tidningen åt mig, jag skulle bara slarva bort den    

  Årets snöskulpturtävling var för någon vecka sen. Den här gillade jag. Undrar vad den föreställer?   

Ja ja jag vet att det redan är februari och jag borde ha skrivit en resume för lääääänge sen men... nu kommer den iallafall.

Januari: Under 2016 skulle första kullen YellowFellows-bäbbisar födas! I mitten av januari började Maja löpa och vi åkte till Umeå där fina Ture bor. Efter några dar i Umeå utan att paret fått till det åkte vi hem till Kiruna, Ture följde med oss. I Kiruna gjordes Ture och Maja flera försök under veckan han var hos oss.    

Vilken härligt hund, helt cool och obrydd över att ha kommit till en främmande stad utan varken husse eller matte.  

Februari:  Efter en vecka i Kiruna var det dags för Ture att åka hem igen efter kärleksveckan. Jag körde till Jokkmokk där bekanta till Tures uppfödare mötte upp. Ture åkte vidare söderut med dom. Vi höll alla tummar att det fina paret lyckats med sina försök och att det blir en kull charmörer.      Innan Ture åkte hem kollade vi på snöskulpturer i Järnvägsparken.

Mars: På ultraljud med Maja. Det var så roligt att gå till vet för att göra ultraljud, kolla efter valpar. Första besöket var alldeles för tidigt. Vi såg tre äggblåsor? Andra besöket tio dar senare visade en tom tik. Sååååå besviken, så mycket förhoppningar som bara rann uti sanden.   

Pimpeltävling under påsken – såklart!

April: Den årliga, desperata jakten på barmark börjar.

Här har vi klättrat upp på slalombacken som har nån barmarksfläck här och där.

Apportering på isen

På APT med jobbet i Storforsen.

Någon dag senare varslades jag och fyra andra om uppsägning pga arbetsbrist.

Jag var ganska disträ medan MBL-förhandlingarna pågick. För att slippa tänka på det anmälde jag mig och Maja till en träningstävling i Rallylydnad. Trodde jag. Tränade skyltar dagen innan. Väl på plats insåg jag att vi skulle träningstävla i Lydnad. Nåväl bara att improvisera.  

Maj: Nu kör vi! Jaktkurs och WT-träningar – äntligen är det barmark och vi har en lång ledig sommar framför oss. I år kommer jag kunna träna hur mycket som helst med hundarna, inget jobb som ”stör”. På jaktkursen fokuserade vi oss på inlevereringarna. Maja vill göra ärevarv med dummyn och visa upp sig innan hon lämnar av till mig. Det var riktigt knepiga övningar och Maja blev angelägen att lämna av till mig direkt tack vare smarta övningar.
  

Träning inför Working-Test i Abisko med många olika retrieverraser. Vilket gäng! Extra roligt att det inte bara är en ras utan fyra!

Juni: Workingtest i Gällivare. Maja startade i nybörjarklass och fick 74 poäng. När vi kom hem blev Wilda magsjuk-de-luxe. Efter några dagar var hon så dålig att jag fick åka in med henne till vet där hon fick dropp. Sista arbetsveckan hade jag vård av vovve, jag som hade tänkt chilla sista dagarna. Wilda kryade på sig och mitt sommarlov började.

Viltspårprov i ösregn genomfördes. Som alltid är det spännande att gå som spårläggare bakom hund, förare och domare. Jag röstar för fler rörliga prov under barmarkstiden. Det är så roligt att se hundar spåra.

Jag blir klar med Uppfödarutbildningen. Tänk vad mycket jag har lärt mig om hundar och allt kring hunderiet under tre år som utbildningen pågått med två delkurser per år.  

Juli: Goldenläger i Örebro! Jag packade in vovvarna och massa packning för ett par tre veckor på resande fot. Första dan körde jag till Umeå och Stennäs där Majas kille Ture bor. Vi jakttränade, grillade och sen övernatta innan vi fortsatte söderut. Nästa stopp var i Gävle där vi övernattade. Nästa dag var vi framme i Örebro och Goldenlägret.

Fem dagar med andra goldenägare, jaktträning, WT, utställning och teori på kvällarna. Det var det roligaste jag varit med om. Hoppas jag kan delta fler gånger på lägret.  

ur Goldennytt 3/2016

Efter Goldenlägret åkte jag och vovsen söderut till Gotland och Visby för en vecka. På hemvägen norrut svängde vi in hos Majas uppfödare Ingrid för några dagar med jaktträning (och hundprat   ).

Augusti: Startade Maja på jaktprov I Norge. Hon skötte sig men tappade ork vid söket. Bristande ork kunde förstås bero på att hon slutat löpa någon dag innan.  

Maja fick i alla fall ett tredjepris och det får jag vara nöjd med. Vi gjorde vad vi kunde idag.  

Jag och Maja tränar även för finska viltspårprov men kommer inte med på något prov. Ja ja vi försöker igen nästa år.

   Fantastiska Trollsjön, ett måste varje sommar. Men jag undrar om dom inte flyttar på sjön för varje år. Det känns jobbigare och jobbigare att gå dit för varje år...   

September: Jag ska försöka ta Jägarexamen. Börjar läsa in mig på teorin. Varje dag är jag och hundarna ute i skog och mark – life is good. Om jag saknar jobbarkompisarna så bakar jag nåt och tar med det till "jobbet" lagom till fikapauserna.  

Oktober: Startade i två workingtest, ett utanför Piteå och ett utanför Luleå. Piteå-testet gick så bra som det kan, Maja fick 96 av 100 poäng i nybörjarklass. Vi kan inte fortsätta starta i den klassen, vi måste gå vidare.

På Luleå-testet startade vi i öppenklass och det var en upplevelse. Helt klart en svårare klass, vi fick inte många poäng men det gjorde inget. Vi tar med erfarenheten och tränar mot det till nästa år.  

Jag läser på om Jägarexamen och gör teoriprovet -  klarar det galant. Nu är det bara resten kvar, det med vapen, vapenhantering och skytte. Jag som aldrig hållit i ett gevär… Det får bli till våren när Kiruna Jakt och Fiske har kurser i det.

November: Snön faller och vi med den. När snön kommer slår vi av på takten, kommer inte ut i skogen mera. Vi går i ide. Lägenheten får nya fönster. Sedan sommaren har det renoverats här: nya fasader, isolering, fönster. Det kommer bli nya balkonger och port. Det blir bra men när blir det klart?

December: Det är mörkt, snöar jämt men inte så kallt. Längtar till vårvintern och ljuset. Och förstås längtar jag till barmark.

Maja och bästa kompisen Ria busar och bryr sig inte om vinter eller mörker.  

Och så har ännu ett år passerat. Det bästa året hittills tycker jag. Jag har varvat ner, stressen är som bortblåst och livet leker. Tänk att nästa år kommer bli ännu bättre även om jag inte har en aning om vad jag ska göra, om jag får jobb och vad för jobb det skulle bli. Spännande att inte veta.  

Min bästa brorsa Torsten och hans fina Katti gifte sig – det blir inte bättre avslut på 2016 och inledning på 2017

Det blir aldrig som man tänkt sig - eller hur?! 2016 tänkte jag få första kullen med YellowFellows-valpar. Blev inga valpar. Istället fick jag långledigt och det var behövlig whila från jobbet. Inte som jag tänkt mig men det får gå ändå.

  Värmebölja i december, +8 grader 19 december. Det är nog rekord. All värme fick gångbanor att bli isbanor. Varför har jag inte köpt dubbar till skorna? Det blir inte ljusare än så här i december i Kiruna, solen går inte upp.  
Maja med bästisen Ria, engelsk setter. Nästbästisen är nog My, irländsk setter. Tror Maja att hon är en setter när hon kommer så bra överens med dem?     
Dom har så roligt på isen. Helt omöjligt att få bra bilder på virvelvindarna.  
Inomhus tar man det lugnt. Maja sover nästan under soffan eftersom Silva, engelsk springer spaniel, vill sova så nära. Wildas och Rias tassar skymtar, vovsen hade mysigt inomhus medan mattarna fikade.  

Hitta Maja! Hon har kopplat greppet om Nalle. Nalle är ganska tunn eftersom Maja opererar honom då och då. Jag syr och Maja river upp.

Det har varit ett roligt år med massa aktiviteter och resor. Vi avslutar året med att ta det lugnt, åka skidor, busa med kompisar och längta efter nästa år. Det är ingen idé att planera för 2017 - se bara vad planerna för 2016 sk*t sig.