På SSRK-Kirunas årsmöte i februari blev Maja klubbmästare i Viltspår tack vare hennes fyra raka viltspårettor inkl två championat. Älskade vovve!

Nu är det vårvinter. Den årstiden då snön ligger kvar och solen vinner mer tid varje dag. Det är ljust länge och uteaktiviteterna tar aldrig slut när det är bra väder   

En härligt skidtur med mina draghundar?! Nejdå bilden ljuger som en häst galopperar. Jag selade på hundarna och dom trasslade och tjårvade med linan. När jag vände tillbaka till bilen blev linan sträckt och jag fotade. Det är lätt att ljuga med bilder.

Apporteringsträning! Äntligen kan man börja träna lite grann igen. Bilden ljuger inte, både Wilda och Maja apporterar gärna. Ena är snabbare, andra inte så snabb men med samma glädje.

Och pimpelsäsongen har börjat. Eller pimpeltävlingssäsongen snarare. Vi har tävlat i Junosuando, ingen fisk men frisk luft och bra passivitetsträning för hundarna. Och det behöver dom så väl. Iallafall den bruna      

Vi har tävlat i Parakka. Wilda ville inte med ut på isen, hon fick såva i bilen. Jag och Maja delade renfällen. Maja intog whiloläge direkt. Hon vaknade till när en hund från ett pimpelhål i närheten kom och hälsade på. Annars znarkade vi ihop på isen i vindstilla solsken. Behöver jag en säga att det var underbart?! Öh fisk? Nä ingen fisk, inget napp. Jag miste en pirk som fastnade i iskanten i hålet. Som den goda förloraren jag är säger jag att det inte gör så mycket, vi får iallafall massa nyttig passivitetsträning bland folk och hundar.   

Idag lurade grannen mig att klättra upp brevid slalombacken. - Det är jättefint där och barmark, sa hon. Javisst var det fint och barmark men det var tuff klättring för en otränad matte - pust! Vi tog oss upp och gick från en bar fläck till nästa. Jag är utsvulten på barmark eftersom jag klättar uppför berg för att få se och känna vegetation under fötterna.     

Ser du ripan? Jag såg en ripa innan hundarna såg den. Ripan såg oss men satt kvar. Ett utmärkt tillfälle att träna omotiverat linjetag. Jag skickade först Wilda på den men hon trodde jag skämta med henne aprillo.

Jag skickade ut Maja och hon sprang - tills hon stötte upp ripan. Vilken bra träning för henne. Hon springer i blindo för att matte sagt det och så får hon belöning av att ripan lyfter. - Matte hade rätt!  

Maja mognar sent tror jag. Hon är som en valp i sinnet, busig, älskar allt och alla. Men lite vuxnare har hon blivit.      

Wilda är numera gamlingen i flocken. Hon har axlat rollen lite försiktigt och försiktig är hon i allt hon gör. Mattes       

Igår var Maja på ultraljud igen. Tyvärr är hon inte dräktig. Det blir inga Maja + Ture-valpar.  

Det är för tidigt att säga om vi försöker igen till hösten eller nästa år. Jag sneglar västerut på en snygging åt Maja.   Får se hur det går.   

För en månad sen var Majas kavaljer Ture här i Kiruna. Maja och Ture hade några kärleksstunder men inga hängningar. Och då är det kört?!

Eller kanske inte ändå?

Maja har inte visat några symptom på dräktighet. Inget illamående. Inga flytningar. Lite rosa tissetottar kanske. Ökad aptit? Snälla nån vi talar om en golden retriever som alltid har ökad aptit.

Matten har sett små små små detaljer som hon har undrat över. Varför sover Maja helst? När vi är ute är hon den som först vill hemåt igen. Är hon inte gossigare än vanligt när vi kollar TV, vill alltid vara nära matte. Har hon inte blivit lite rundare bakom revbenen? Men det allra bästa var i söndags på uppfödarutbildningen när Maja granskades av oss deltagare. Helt klart rosa och förstorade tissetottar. Och det är visst ett ganska säkert tecken på dräktighet.

Så idag var Maja på ultraljud. Som visade "nåt". Tre "klumpar". Det är alldeles för tidigt att säga vad det är och vi fick ny tid om tio dar. Fortsättning följer     

Det bidde inget av valpplanerna. Det är ju inget man kan bestämma över, man kan bara hoppas.

Förra veckan åkte jag och Maja till Umeå för hennes dejt med Ture. Wilda fick stanna hemma med världens bästa hundvakt Annette. Tack Annette för att du alltid ställer upp   

Ture och Maja dejtade några dagar men det var inte dags än tyckte Ture. Dagarna gick och jag var tvungen att åka hem till Kiruna igen. Vad göra? Jo, Ture fick följa med oss norrut. Jag "lurade" Ture att han skulle på skidsemester. Istället hamnade han på arbetsläger som s*xslav. Jag tror han inte hade nåt emot det.  

Det fina paret jobbade hårt några dar med att få relationen att funka. Det där viktiga saknades och till slut gav de upp och fortsätter vara vänner. När nåt är för bra för att vara sant är det så: dom här superhärliga hundarna är perfekta ihop, valpar efter dom hade varit för bra för att vara sant. Nu blir det bara osynliga valpar. Problemet med osynliga valpar är att det är svårt att få dom rumsrena, man ser inte när de behöver gå ut.    Wilda är världens snällaste och raraste hund. Första kvällen när Ture var här visade Wilda en hörntand en sekund, lyfte snabbt överläppen för att göra klar vem som bestämmer? Efter några dar har Wilda fallit pladask för charmiga Ture. Här sover han mellan sina damer, som den kung han är.

Majas löp är över. Imorgon åker Ture hemåt. Jag kommer att sakna honom, han blev som en i flocken direkt. Jag har saknat att ha tre hundar   

Tusen tack till Robert och Angelica, Tures husse och matte, för att jag fick låna honom en vecka. Om han sover överdrivet mycket när han kommer hem så är han värd det.   

Nu är valpplanerna på G igen! Tack alla som hållit tummarna - det gav resultat. Min arbetsgivare beviljar viss ledighet och jag lovar viss arbetsinsats under april-maj. Maja löper nu. Om allt går bra är en försiktig tidsplan att valparna föds i början av april. I slutet av maj är de åtta veckor och längtar efter sina familjer. Valparna kommer heta YellowFellows Able Xxxx (valpköparna får döpa sin valp själva). Able Kapable? Nä kanske inte     

Det här fina paret får en chans att få bäbbisar   För att komma i stämning har jag letat reda på lite valpbilder.

Här är lillskrutten Maja inte gammal, 9-10 veckor kanske. Bestämd och självsäker redan då        

Ture som valp, inte speciellt gammal på bilden.  

Än idag har Maja samma blick.  

Full fart i lingonriset.   

Full fart några år senare.  

Precis landat i Kiruna. Jag och Maja började vår vänskap med en tågresa från Rättvik till Arlanda. Sen flyg till Kiruna. Maja skötte sig galant.

- Självklart att vi ska åka tåg, jag såver i väskan. Flyga? Inga problem, såver i väskan. 

Det är jättesmidigt att flyga med valp. Valpar får vara inne i kabinen. Innan vi klev ombord på flyget gjorde Maja en stooooor pöl på golvet. Jag hade med mig en rulle hushållspapper, bara att torka upp och gå ombord. Start och landning i väskan under stolen framför matte ett par minuter. Annars i mattes famn, ett grisöra funkade som tidsfördriv.

Mysiga valptid. Snart kanske jag får mysa med ett helt gäng valpar   

Idag har Maja börjat löpa. Jag ska ta en dust till med min arbetsgivare om ledighet under april-maj. Visst är det så att slaveri är förbjudet? Trälar finns inte mera i Sverige?

Inomhusträning med Wilda och Maja. Wilda tittar på mig och Maja tittar på b-o-l-l-e-n   

Håll alla tummar att min arbetsgivare och jag löser det på ett smidigt sätt. Och att Maja och Ture fortfarande tycker om varandra. Och att A-kullen föds under första halvan av april    

Förresten har Maja fått sina titlar officiellt nu. Det tog bara 5 månader... Norge är inte snabbast i allt   

2015 har bjudit på toppar och avgrunder. Ofta tänker jag med tacksamhet på hur mycket jag får vara med om tack vare mina hundar. Se nya platser och träffa underbara människor i olika hundsammanhang. Jag är lyckligt lottad som får vara matte åt dessa ljuvliga individer, mina älskade hundar.

Januari

Det snöar och blåser, jag skottar snö och pillar bort snö och is mellan tårna på vovsen på alla prommisar hela månaden. Nä januarimånader har mycket att önska. Bäst att sova igenom månaden.

Februari

Jippie! Jag får hyra en stuga under våren-sommaren-hösten. Nån mil utanför stan vid älven. Ååååååå längtar till påsk redan nu. Annars är februari en enda lång väntan på solen och vårvintern.

Långtråkigt men med trevliga avbrott för hundprommisar med kompisar.

På prommis med Annica och Lena och deras "bihang"    

Mars

I mars börjar Lisas klåda bli besvärlig. Jag badar henne flera gånger i veckan med specialschampo och det hjälper lite grann. Från slutet av mars bor vi i stugan mest varje helg.

Lisa hittar sitt favvoställe under trappan där hon kan gräva.

Vid älven mellan två tallar sitter vi och filosoferar varje dag. 

April

Påsk i stugan – naturligtvis. Vi tränar apportering och stadga ute i solskenet. Massa bus blir det åxå. Underbart skönt att bo enskilt i stuga jag som bott i lägenhet hela mitt vuxna liv. Mysigt att elda och kunna släppa ut hundarna utan att själv klä på sig och gå ut med dom.  

Varför dom kisar? Det är otroligt ljust med snön och solen på vårvintern.    

Under april ställde jag ut Maja på två inoff-utställningar. Bra med träning men jag är ganska obekväm med utställningar. Även jag behöver träna på det.

Det här var dagen innan inoffen i stallet. Lisa och Wilda följde med som supporters.

Maj

Kennelträff i Dalarna – jippi jag har längtat hela vintern efter det. Barmark – here we come! På kennelträffen är jag och Maja med i ett workingtest där Maja spikar en station och nollar en annan. Världens bästa Ingrid har ordnat en gemensam middag med massa Dåmigs-mattar och hussar. 

Jaktträning på barmark – det kan inte bli bättre. Några intensiva dagar och nej, jag vill inte åka hem norrut till snön.

Isen ligger fortfarande kvar...

Mot slutet av maj kan vi i alla fall börja träna för viltspårprov. Första nattgamla spåret går som en dans – jag sjunger inombords över hennes spårvilja och -förmåga.  

Juni

Vi tränar på viltspår. Bakslag och framgångar blir det. Sorkar är himla intressant tycker min spårvovve. Sen misstänker jag att träningsspåren går i älgrika marker. Det är mycket som är intressantare än släpad klöv.

SSRK Kirunas ordinarie viltspårprov genomförs. Maja nollar sitt spår, hon tar en väldigt lång omväg i sitt spårande. Bara att bryta ihop och komma igen. Träna mera, träna bättre.

Årets Kirunafestival var den bästa hittills med Tomas Ledin som höjdpunkten. Jag visade Maja på Midnattsolsutställningen i Gällivare och hon fick Very Good som vanligt. Med en bättre handler skulle hon kanske få bättre omdöme? Nån som känner sig manad?  

Juli

På utställning i Sikfors får Maja återigen Very Good. Det blir nog inte bättre än så när jag visar henne. Lägger utställandet på hyllan ett tag. Istället ägnar vi oss åt viltspårträning och –prov. Jag och Maja hinner gå tre rörliga viltspår prov i Kiruna, Sikfors och Måttsund vilket resulterar i tre raka ettor och Maja får sitt viltspårchampionat.

Augusti

Jag och Maja tränar både till norska viltspårprov och jaktprov. Det norska jaktprovet som vi startade på var en intressant upplevelse. Maja, som är en mycket glad hund, har sin lyckligaste dag hittills. Hon genomför provet med mycket glädje och fart men saknar disciplin. Domaren hade nog aldrig sett en glad retriever förut, han var helt bestört. Jag fick rådet att inte slösa pengar på att starta på fler prov med den hunden. Sagt och gjort vi startade inte dagen därpå för den domaren, vi sparade pengarna då vi inte betalt i förväg. Jag kan tycka lite synd om hundklubben som arr provet som mister anmälningsavgiften.

Veckan därpå åker vi till Norge igen och går ett viltspårprov som Maja briljerar i. Hon får ett första pris med HP + 2:a placering i hela provet. Tjoho! NoVCH

Visst saknas det nån på bilden nedan? Mellan de två proven i Norge får Lisa somna in. Hon har plågats länge av svår klåda och dessutom har hon större delen av sitt liv haft ont i sina framtassar. Ett oerhört svårt beslut att fatta men det enda rätta.

September

Vi drar ner på hundaktiviteter. Nöjer oss med långa sköna höstpromenader i skog och mark.

Oktober

Egentligen brukar vi ”gå i ide” under hösten... Senaste åren har jag mer eller mindre aktivt letat efter en trevlig goldenhane med looks & brain. Rastypisk både i utseende och arbete. Det vore roligt med första kullen YellowFellows. Med bara två hundar kändes det som dags att utöka flocken.

I oktober ”snubblade” jag över Ture, Idkas Quentin. Majas uppfödare gav tummen upp, Tures ägare och uppfödare var positiva. Eftersom vintern kan komma vilken dag som helst fick jag bråttom att åka och hälsa på innan snön kom. Mötet gick bra. Ture tog sig igenom nålsögat för att ”duga” till min prinsessa Maja. Vi bestämde att låta para Maja och Ture vid nästa löp.  

November

Kursmånad: jag och Maja börjar en tävlingslydnadskurs och jädrar i min låda va kul vi har. Och vi börjar en Rallylydnadskurs och har skojigt. Vi var på vår första ripjakt, Maja hämtade en ripa som hon först markerat åt brorsan som var skytt.

   Snön kommer och försvinner några gånger. Kvar blir värsta isbanan på alla vägar och gator t o m på motionsspår.  

December

Kalldusch på jobbet: min ledighet till våren kommer inte beviljas. Vilka jävlar! Sista ordet är inte sagt – jag ska kämpa för att den första YellowFellowskullen ska födas under 2016.

Tanken är att behålla en tik, det är dags att utöka flocken. Det känns löjligt enkelt att bara ha två hundar.  

En sån här vore väl alldeles underbart att få gosa med i vår?   

En sån här skulle jag inte ha nåt emot att gulla med   

Plan B är att leta efter lämplig goldenvalp hos nån annan uppfödare men det är inte så lätt att hitta vad jag söker: en golden med färg och arbetslust utan att vara en ren jaktgolden.

Plan C är att helt byta ras, tibetansk spaniel kanske och ta en kull på Maja nästa år. Men år 2016 blir hon 4 år och det är en bra ålder för första kullen.

Tiden får utvisa vad som händer 2016 och framöver. Jag önskar ett gott nytt 2016 åt två- och fyrbenta vänner   

Jag har definitivt lånat bilden, den var för bra!