Årets första pimpeltävling, i Idivuoma. Växlande väder med både sol och snö. Mycket folk. Vatten på isen på halva området. Mycket småfisk som nappade. Riktigt bra förutsättningar. Vanliga utrustningen; en skrylla med spön, nyinköpt maggots, pulkan, renfällen och tre hundar. Här ska pimplas!

Innan starten visade Maja vad hon är för en. Grävde i snön, slet ner och tuggade på ris som markerade tävlingsområdet, dragkamp med Wilda om riset. Sen när tävlingen startade hjälpte hon till med själva pimplandet. Varje firre som drogs upp ville hon käka upp. En liten lappgubbe skrämdes av en framstudsande Maja.

Pappa fick en liten mört - den skulle hon absolut ha. Hopp över till pappa och trassla in ben i linan. Hon trasslade in sig på några sekunder så pirken (med krok) kom upp på isen. Och där blev det bråttom - jag lyfte upp henne i luften så hon inte fortsätter trassla och pappa kan reda ut sin lina. Därefter tycker den här matten att det var dags att whila i bilen en stund om man är hund. Matten fick äntligen koncentrera sig på att pimpla.

Efter händelselös pimpling utan hundar (och utan napp) bytte jag plats till den torra halvan av området. Hämta Maja från bilen - hon behöver miljöträningen så väl! Med bara en vov på isen fick jag pimpla någorlunda koncentrerat. Fick några småfirrar som var för små för tävlingens minimimått på 21 cm. Och sen var tävlingen slut. Pust! Med Maja har man inte en enda tråkig stund. Gott fika med pappa innan vi åkte hem igen, pappa till byn, jag till stan.

Första pimpeltävlingen gav mersmak - jag vill pimpla mera. Undrar hur isen är på Träsket? Och vad blir det för väder imorrn?   

Tiden räcker inte till att blogga sådär jätteofta så kanske iallafall regelbundet, en gång per år?!  

Under 2013 har jag inte gjort nåt märkvärdigt utan bara tränat vovsen, gått härliga prommisar i alla möjliga terränger och städer, drömt om både det ena och det andra. Och året har swosschat förbi   

En liten resume vore kanske en bra idé?!

Januari:

 Tripp Trapp Trull. (Wilda, Lisa å Maja)

Året börjar inte bra. Wilda attackeras av en okopplad Malamute ute på prommis med sin matte. Matten passiv och nonchalant. Jag blev sk*trädd och gapar åt henne på flera språk när hon slitit bort sin hund från Wilda. Wilda fick inga fysiska skador men hon är rädd för främmande hundar än idag. Och jag är väldigt osäker när vi möter hundar av husky-typ. Polisanmäler förstås. Jag misstänker ALLA malaluteägare jag ser. Usch och fy!   

Februari:  Vi är ett gäng som startar en jaktträningsgrupp. Några (många) kylslagna träningar under vintern. För mig och Maja är träningen mest miljöträning - det enda mitt yrväder till vovve kan.

 Det blir många härliga prommisar på skoterspår på soliga men kyliga dagar.

  Färgen på himlen är väl inte direkt varm   

 Det enda som är värre än att bli badad (enligt Maja) är att nån annan blir badad och får mattes uppmärksamhet   

Mars:

 Årets första pimpeltur. Ingen överraskning att Maja gillar det här med hål i isen. Hon tjoffar ner snö i hålen, jag rensar och rensar och försöker pimpla.

April: April var rena rama löpmånaden. En efter en började vovsen löpa.

 I Abisko är det barmark tidigt och vi åkte dit för jaktträning. Å fika.

Maj: Valpträff och MH i Malung. Hela kullen samlad. Behöver jag säga att vi hade skoj?!

 Det var superkul att träffa alla vovvar och deras ägare. Vilken härlig kull Maja kommer från. 

Bilresan Kiruna - Dalarna tor var en höjdare! Min pappa följde med. Här en paus i Storforsen. Bilresan gav mersmak, jag började längta efter nästa långtur   

  Väl hemma igen var det barmark och vi kunde träna "på rikt".

Juni: Efter många års önsketänkande och planering ordnade jag ett rörligt viltspårprov i Saivomuotka, min hemby. Här finns massor av provmarker och en fin samlingsplats. En viltspårdomare har sin stuga i grannbyn. Alla bitar föll på plats. På midsommarafton hade vi ett litet rörligt prov i Saivo.   

Här spårar provets bästa hund Hilda med sin matte Nina med domaren Stig som noga iakttar.

 Ett hundsim i Råneå öppnade året innan och nyfiken som jag är besökte vi stället. Här simmar Wilda. Lisa älskade stället! Hon fyllde i en flyttanmälan medan dom andra hundarna simmade - här ska hon bo å simma varje dag. Jag hann dock stoppa henne innan hon postade sin anmälan.

Juli: Welcome myggs. Eller inte. Vi jakttränar i mygghelv*ten och avskyr det om det inte blåser halv storm.

 Lerbad är ett sätt att hålla myggen på avstånd.

 Under semestern hoppar vi i bilen för ännu en långköring - till Gotland denna gång. Vi får bo hos Märta å Stilla och hälsar på Åsa.

  På hemvägen besöker vi bl a kennel Dåmigs i Lenåsen där Maja kommer ifrån. På bilden Qia, Majas mamma, Lisa, Maja och Prillan, Majas syster.  

Augusti: Trollsjön naturligtvis! Ingen sommar utan en vandring dit.

 Vattnet i sjön är alldeles klart. Något mindre klart efter att tre goldisar simmat runt...

 Vandringen är makalöst vacker, varje år!

Augusti är en hektisk månad med bl a jaktprov.

 SSRK Kirunas jaktprov. På bilden Carina med mirakelvovven Majken i nybörjarklass. Majken och Maja är nästan jämngamla men har eoner mellan sig i mognad   Medan Maja "leker med dockor" är Majken "på högskolan"

 Jaktprov SSRK Gällivare. Spännande att titta på olika prov. Här Maggan med Olle.

 Det var varmt på dagarna, motionerandet tog vi på kvällen när det var lite svalare.

 Blåbärsår var det också! Jag fyllde frysen med härliga bär att baka paj med när det stormar ute i januari (typ nu när jag skriver   )

September: månaden bjöd på fortsatt värme och många långa prommisar runt Kiruna

   Aptas en blåsig dag

   Ännu ett viltspårprov i byn. På bilden provets bästa hund Diva, en fröjd att följa i spåret   

   Sent i september försökte vi oss på att gå från Björkliden till Kratersjön. Jo det blåste.

  Molnen var hotfullt svarta över Träsket, jag ville inte riskera att råka illa ut på fjället så vi vände tillbaka (efter att vi fikat i lä).

 Ännu en härlig höstprommis, här mot Edamvaara. Det var en lång härlig höst med mycket friluftsliv. Nu i januari kan man drömma sig tillbaka till den härliga årstiden och längta efter vårvintern i mars-april.

Oktober: Nu är det ingen lek mera. Mörkt. Kallt. Snön kommer vilken dag som helst. Bara att "gå i ide".

 Reflexer på annars syns vi inte.

 Blev iallafall en prom längs Midnattsolstingen innan snön kom...

 Jag tycker som Hälge...

 Maja röntgas, höfter A, armbågar ua. Då kan man kosta på sig en skön tupplur.     Efter jobbet får man skynda sig ut innan det blir för mörkt... Under vintern kan man inte göra så mycket mera än att kolla tv och slöa... kanske börja en kurs?! Sagt och gjort, jag började Uppfödarutbildningen som NNKK ordnar. Åtta bilresor Kiruna-Gällivare tor under nov-dec-jan. Efter E10 bland långtradare och snörök. Ibland är man skvatt galen... Men utbildningen är så lärorik och intressant så det finns inte en möjlighet att jag skulle avstå   

December:

 Flickorna önskar alla en god jul uppe på Luossavaara med kebnekaisemassivet i bakgrunden.

Det var ett år som gick fort! År 2014 får inte gå lika fort. Jag ska hinna med så mycket roligt. Men inte än. Än är det mörkt och kallt. Vi väntar tills solen börjar visa sig mera innan vi sätter fart mot nya mål.    

Under min semester bilade jag och vovvarna till Gotland och hem igen via Dalarna. Fotade lite...

Stenstugu på Gotland, Märtas paradis. Undrar varför man flyttar från Kiruna till Gotland? Bilden säger väl allt!

Huset är mangårdsbyggnaden.

Jag och vovs fick bo (läs härja) i fd magasinet/vedboden. Magasinet/vedboden/grishuset/fårhuset som vi bodde i var ljust och fräscht. Ingen hundbädd så vovs fick sova med mig i breeeeeda sängen. Gissa om vi sov gott! Ute på landet, alldeles tyst, jag hade kunnat sova hur länge som helst om jag inte var så morronpigg. Tomten var stor och en bit från vägen: vovvarna hade hopp-å-lek ute när dom ville. Wilda och Maja hade sina retrieverfnatt ute på gården. Lisa och Märtas tax Stilla satt och skakade på sina huvuden - Va gö dom?

Fina små stenhus är kanske typiskt gotländsk. Man skulle vilja kika in och se hur det ser ut... 

Det här huset hade makalös utsikt över havet i fiskelägret Herrvik. Ett omålat trähus men det passade perfekt in i landskapet.

- Komsi-komsi det är jätteskön i vattnet, försöker Märta övertyga Wilda och Stilla. Jag tycker dom verkar skeptiska. Wilda ser ut som - Rädda mig matte hon försöker dränka mäj.

Prommis efter kusten. Jo Maja är kopplad pga stupet. Vilket stuuuuu....  

Till vardags jobbar Märta med GIS och kartor. Hon kan inte låta bli att extraknäcka på semestern.

Tångbad ska visst göra mirakel med pälsen. Men mitt i kläcket vill Lisa inte ligga.

Maja har inga hämningar, rullade sig i "väldoften" gjorde hon...

På besök i Visby. Åsa hängde med. Alla mina vovvar stirrar på de fikande människorna till vänster utanför bild...

Det här är väl Sveriges mest fotade utsikt efter Lapporten i Abisko eller?! Iallafall hur vackert som helst.

Lite hundträning hann vi med. En dag var samma gäng å badade i havet i Bajo. Då skrämde Maja skiten ur de två spaniel-pojkarna när hon hoppade runt i knädjupt varmt vatten med härlig sandbotten.    

  
Efter Gotland åkte vi norrut via Dalarna till Lenåsen och Majas uppfödare. Majas mamma Qia, Lisa, Maja och Majas syster Prillan. Sötnosar hela bunten. Hade kunnat vara ett familjefoto om inte linslusen Lisa glatt trängt sig emellan. Goldisarna Wilda, Tassa och Garbo ville inte vara med på bild.

  
Vattenarbete, tror det är Qia som hämtar fågel.

Och apropå fågel såg vi den här svävande ovanför oss. Jag drömmer om att fota örn, kungs- eller havs.

Zoomar ett av fotona - visst tusan är det en örn!!! Jag vill fota mera örn! Det här gav mersmak.   

Närmaste grannar till Majas uppfödare säger - Muuuucket hundar hos er idag.

Vilken rolig bilresa det var. Det ska vi göra om. Inga åksjuka hundar. En endaste usel fästing på Lisa hittills som Märta obarmhärtigt dödade. Bilen funkade bra. GPS:en funkade inte pga 12-voltsuttagen kaputt - jag fick orientera mig analogt och visuellt. Övernattningar på hotell, husvagnar, "grishus" - överallt har jag sovit som prinsessa. Jag som rest så lite i Sverige var överförtjust när jag passerade kommungränser och länsgränser.

Jag är grymt avundsjuk på södra Sverige som har 5 mil mellan städer & 120-motorväg & viltsängsel mellan sig. Jämfört med Töre - Kiruna 30 mil, två bensinmackar, 90 eller 100-väg utan viltstängsel och mängder av tung trafik. Tänk att det är samma land med SÅ olika villkor.

Hursomhelst jag är allt annat än trött på att köra bil. Tvärtom. Jag vill köra mera. Vart härnäst?!   

Åskar dundrar därute. Jag tycker det är lite småmysigt och har tänt fönsterlampor för första gången på flera månader. Har man midnattsol så har man   

På prommis runt Saivosjön i byn.

Och vem sa att inte vovs kan ha glädje av Kirunafestivalen?! Alla hundar tigger mat utom Maja som inte riktigt haja... 

Busa är kul! Dagens prommis upp på Luossavaara efter Midnattsolstigen.  

Vaddå smutsig?! Lerbad är visst bra sägs det.

Ibland måste till och med virvelvindar whila...    

Resultat

Anlagsklass
Tekla – godkänd förare Anna-Sara

Öppen klass
Toffedreams Turn of mind, provbäst 1:a pris med HP förare Nina
Sort Guld I love trouble 1:a pris förare Peter
Mi-Mio’s Fly on the wings of love 0 pris förare Annica
Kvistagrans Sweet as Candy 0 pris förare Annica

Till de fem spåren kom fem ekipage till start; fyra öppenklasshundar och en anlagsklasshund.

Provledarens assistent höll ordning i base camp vid Kelojoki. Först gör man upp eld. Röken håller bort mygg och det är trevligt med eld att samlas kring

Kokkaffe över öppen eld i skogen – ett måste i Tornedalen

Fika, surr och lite nerver  

   Först ut är Trym som spårar i vinklar och över blötmyrar

Senja som hund nr två ger järnet i spårskogen

- Jasså var det dän hä’ du ville att jag skulle spåra?!

   Tredje hund ut var Hilda. I sökrutan vid spårstarten hittade Hilda spåret, sprang till domaren och sa - Nu börjar jag. Hon siktade på att pussa domaren som hann ducka…

…och sen började Hilda Spårmaskin jobba!

Vinklar och återgångar fixade Hilda UA. Klöven fann hon plätt-lätt verkade det som.

   Snuff snuff här vare nåt kanske Samba tänker när hon spårar som hund nr fyra i öppenklass.

  - Men där kom en doft tycker Samba. Efter lite spårande tyckte Samba att det är mattes tur att spåra men matte ville inte höra talas om det. Matte bröt provet. Lika glad för det var Sambisen…

Första och enda anlagshunden Tekla gick ut sist och gjorde det alldeles fantastiskt bra

I väntan på muntlig kritik och prisutdelning

Valpen Fricco är på Prao. Det ska börjas i tid…

Dags för muntlig kritik och prisutdelning

Anlags klass
Tekla – godkänd
Öppen klass
1:a med HP och provets bästa hund: Hilda
1:a Trym
0 Senja
0 Samba

Alla deltagare fick priser från det dignande prisbordet

   Domaren, provledaren och assistenten grunnar på det administrativa på ”kontoret”. Kontoret var dagens enda myggfria ställe

Tusen tack till viltspårdomare Stig Eliasson som ville dömma på midsommaraftonen

Kaffet är slut, elden slocknar, allt packas ihop. Men vi kanske kommer igen nån gång. Provledaren tackar domaren och alla ekipagen för att de ville köra alla mil till Saivomuotka för att gå det här provet.
Välkomna åter

Jag slet fram kameran, var inte alls beredd på att hon skulle ut i vattnet direkt. Egentligen var det Wildas dummy men Maja hann först. På hemvägen simmade hon förbi "hennes" dummy som låg närmare stranden.

Jodå alla fick simma lite i Saivosjön förra helgen. Tänk att för några veckor sen var det stört omöjligt att ta gruppbilder. Nu går det hur lätt som helst.  

Saivosjön spegelblank på kvällen, ljust tack vare midnattsol. 

Årets första sväng upp till Aptas. Inga björnar såg vi men det var några rotvältor som jag fick skrämselhicka av.     

Te, hembakta kanelbullar och en eller två Arraks bollar.

Idag har jag gjort mig förtjänt av en gofika. En hel dag i skogen med anlags- och öppenspår bland mygg och knott. Strålande sol och varmt med härliga vindar i öppen terräng. I tät terräng inte så mycket vind men desto mer  insekter.

Jag smorde in mig med brun-utan-sol (bäckolja) innan jag vågade mig ut   . Vovsen följde med en sväng på fm och en sväng på em. Det vore ett fall för Hundens Rätt om dom varit med hela dan bland insekterna.

Nu är tre ökl och två akl spår (nästan) färdiga att blodas och sen ha prov i byn som ligger långt bort från precis allting. Det är tom långt till grannbyn... Det viktigaste är kvar att fixa: viltspårdomaren - när han har tid och möjlighet att döma så skulle det äntligen bli av: ett rörligt viltspårprov i Saivomuotka...  

Äntligen blev det av - hundsim i Råneå på http://www.alvdalenshundhalsa.se/index.htm

Först i vattnet blev Lisa. Gammal är äldst, hon skulle få visa de andra hur man gör. Från början var hon inte sådär överförtjust men blev biten efter en stund.

Simmelisim hej vad det går!  

Ibland måste man whila en stund.

Sedan skulle Wilda simma. Hon hoppade inte i själv efter b-o-l-l-e-n. När det blev Wildas tur att simma efter bollen blev Lisa som ...bolltokig. Lisa hoppade i hämtade boll och kom upp hur mycket som helst och utan flytväst. Wilda fick simma med ankan, bollen tog Lisa hela tiden.

Maja var sisten i. Hon har inte simmat "på rikt" än så hon lyftes försiktigt ner i plurret och sen hade hon bäst och snyggast simteknik av alla vovs. Maja fick simma med bollen bara för att jag stoppade Lisa från att hoppa i efter den.

Fysiskt och mentalt utmattande att simma... Bilfärden hem blev lugn, mycket lugn  

Lisa visade sig vara värsta pajasen idag. Hon ville i hela tiden. Hon ville inte lämna stället. Hon ville tillbaka. Därför kommer vi att åka hit fler gånger. Jag flinade i bilen hela vägen hem till Kiruna - Lisa är verkligen en härlig hund!    

Vi stannade till på en rastplats där även herr eller fru Bäver bor.

Men åker jag verkligen till Luleå, bor på hotell en natt bara för att hundarna ska få simma? Nä förstås inte. Jag åkte på APT med jobbet, en del av mina kollegor verkar i Luleå. Efter APT ver det grillfest.

- Åååååå matte vi är så hungiga...

Jag var tveksam att åka över huvudtaget, det var lovat hur varmt väder som helst fredag och lördag. Jag är glad att jag åkte - bilen var det svalaste stället under dom här dagarna. Det gick jättebra att ha hundarna i bilen (som stod i skuggan!) medan jag var på APT. På hotellet väntade en vattenskål och hundfilt på rummet, gissa om vi kände oss välkomna! Hundarnas väl och ve är prio ett för mig. Tror hundarna tycker det var en härlig resa.

Jag rekomenderar hundsimmet i Råneå för alla nyfikna - det var totalt skoj!  Och jag har lovat Lisa åka dit fler gånger - annars hade hon vägrat följa med hem, bosatt sig på orten hade hon...