Vi hade tur med vädret på årliga frilufts-halvdagen med jobbet. Solen sken och bara svaga vindar över Träsket. Verner & Verner kockade åt sina hungriga jobbarkompisar. Det är nåt konstigt med frisk luft: man blir så hungrig!

Conny fick dagens enda fisk. En röding som sprattlar på isen. Jessicha och Annette lånade Maja för en prom. Birigtta solade och pimplade.

Doris och Marina kämpade på med pimplandet.

Kerstin konstaterar att det ännu inte är fara för gräsbränder.

Från en liten pralin till en större pralin - idag fyller Maja-Piraja ett år.   

I torsdags fyllde Lisa sju år, hon tog det med fattning.  

Som födelsedagspresenter borde dom fått åka till Abisko igår för jaktträning med resten av SSRK-gänget. Men istället var vi i byn hos mamma och pappa. Hundarna hade jättetrist medan jag vårstädade och putsade fönster, mamma å pappa orkar inte riktigt det. Vi får åka till Abisko och barmarken en annan gång   .

Maja har precis slutat löpa. Idag var första dan på nästan tre veckor som hon fått gå lös utan koppel. Jag hade förväntat mig Maja med "blixt-före" under tassarna. Det började oroväckande i morse när hon lekte "Välta grannen" och lyckades nästan  . Hon har ju lyckats välta mig och har väl fått mersmak för det.

Senare på dan var hon nästan ett hekto lugnare än förut. Finns det nåt som heter lugnet efter stormen? Kanske hon inte är duracell-kanin imorrn när vi börjar jaktkurs med Pia, Mincados. Törs man hoppas att vi lär oss nåt på kuppen?

Annars tinar snön och jag saknar det inte ett smack. Imorrn blir det kanske ett bakslag men det är sånt man får ta.

Dom andra hundarna då? Lisa löper men det är som en ljum sommarbris i jämförelse med orkanen Maja. Wilda är lika snäll som hon alltid varit, gullegumman. På torsdag blir det halv friluftsdag med jobbet till bästa stället Stenbacken. Där ska vi pimpla och grilla korv, sola och surra med jobbarkompisarna. Beställning på   är skickad och godkänd för länge sen.

Lisa ska börja äta ett nytt foder efter rek fr vetten i Gammelstad. Hypoallergenic. Jag köpte en 7 kg säck direkt på plats. Fanns även 14 kg men jag känner ju Lisa jag. Hon kan mycket väl vägra äta det. Så 7 dyra kg räcker till att börja med.

Jag behövde inte oroa mig. Lisa smaskar i sig nya fodret. Alla tre satt runt säcken och hade bönemöte? Tror dom gillar det... Eller så är det bara nyhetens behag.

Skönt att ha en varm kudde när man solar...

Sprutan Lisa fick heter Cartrophen. Kommande veckor ska hon få nya injektioner av vetten här i stan. Hoppas det hjälper.

Vi har varit på en biltur till kusten å Luleå, jag å mina hundar.

Prommis på stan var bästa miljöträningen för mina vovs. Först hoppade Lisa frivilligt upp på "stenen" och de andra lockade jag dit för att få fota  . Efteråt la sig Lisa bekvämt till rätta och inte ens godis fick henne därifrån förrän hon whilat klart.

I fredags var jag med Lisa till Gammelstads Djursjukhus för att få råd och kanske en diagnos på hennes framtassar. Men varken röntgen eller blodprov gav nåt svar. De skickade iväg blodprovet för ytterligare analys, svar nästa vecka. Iallafall är Lisa en skugga av sig själv när hon lunkar sakta längst bak i kopplet på våra rastningar. Hon har varit dålig den här vintern igen och jag vet inte vad jag ska göra, det är inge' kul  . Iallafall fick jag goda råd och vi ska testa lite olika mediciner.

Jag har aldrig funderat på varför hon bajjar nästan varje rastning, 4-5 ggr/dag. Vet. tyckte att det tyder på orolig mage av nån anledning. Det normala är 2 ggr/dag. Foderbyte till ett foder som är snällt mot magen. När magen lugnat sig blir det antiinflammatiorisk medicin. Hon fick även en spruta (som jag ska googla om  ) och sprutan ska upprepas 1g/vecka i 4 veckor. Det känns som det händer saker.

När jag bokade tid och åkte till Gammelstad hade jag inga förhoppningar om att få en frisk hund, det har gått för lång tid med pi-pi-aj-aj. Jag hyste ett svagt hopp om att få en smärtfri hund. Håll alla tummar att jag får tillbaka min vovve med muskler och spring i bena!  

Vad i allsin dar är det där gröna och bruna på marken? Vintern har varit lång... Idag var tanken att mina vovs skulle på hundsim! Men två av tre löper så det får bli en annan gång.

Pimeltävlingar sen sist:

Parakkanappet 2013 - alldeles otroligt väder. Och vackra byn Parakka. Kunde inte bli bättre. Eller jo, om jag hade fått fisk hade dan blivit ännu bättre. Min fina pappa syns precis ovanför Maja's huvud.

Efter tävlingen stannade jag kvar på "bilparkeringen" en frusen äng som arrangören plogat upp: barmark! Jag hade ett gäng dummiesar i bilen och gjorde ett sök åt flickorna. Först Lisa. Oj vad långsamt hon sökte, nosade i backen mest. Även Wilda segade på. Det var nog för svårt pga alla dofter i gräset. Löp-Maja fick sitta i bilen och skicka arga mail till Friends och beklaga sig att hon blir särbehandlad (Maja fick inte söka/apportera).

Fisken hallå hallå hallå var ä ni?  

KirunaHugget 2013. Perfekt preparerat tävlingsområde. När vi gick över isen mot området njöt jag av utsikten mot slalombacken och har jag sagt att Maja har stor "will-to-trip-me"? Helt plötsligt låg jag med näsan väldigt nära det hårt preparerade underlaget. Maja hade äntligen lyckats fälla mig  Om jag inte hade haft en så hög publiksiffra där jag handlöst fallit hade jag kunnat spela teater och skrikit och ojat mig för att skrämma Maja från att fälla mig igen... Men som sagt publiksiffra = hög...

Om jag fick nån fisk? Öhhhh måste nog sluta nu... Hörs!    

Då var det dags för Maja att lära sig att pimpla. Säsongen är i full gång och pimpeltävlingarna hägrar. Vi tjuvtränade lite igår...

Första timmen var så här ungefär. För det mesta bara Maja men just här även Wilda... Så gör man inte som sagt. Maja fyllde hålet med sörja, jag rensade bort det. Maja dök ner med skallen, drack lite vatten och fyllde med sörja. Jag rensade. Så höll vi på.

Fick en ganska bra abborre oxå, pillade försiktigt loss den och släpte tillbaka. Det var inte meningen att få fisk vi skulle ju bara träna på att bete sig som folk på isen. Hade det varit en stor fin sik så hade den kommit med hem och ner i en gryta - mums med färsk sik.
  

Iallafall jag blev nöjd när det såg ut så här:

Tre som whilar på fina vita renfällen, jag solar och pimplar. Tror vi ska åka till Kuoksu och Brohugget idag, vi har ju tränat. Förra året på Brohugget var en stor besvikelse - metervis med sörja under isen, jag fick aldrig ner pirken i vattnet ens. Om det är så i år igen      kommer jag förmodligen inte att säga eller göra nåt annat än att knyta näven i fickan...

ps. förkylningen är bättre, bara lite snuva på morgonen   

Inte en sjukfrånvaro eller sjuknärvaro på jobbet på några år. Jag slipper förkylningar (peppar-peppar-ta-i-trä) tack vare kurer så fort jag känner av nåt. Långa oxveckor från januari till mars har "alla" på jobbet varit sjuka en efter en. Alla utom jag.

Igår skärtorsdag kände jag pi-pi-aj-aj i halsen. Vitlöksavkok och nässköljning (dunderkurer!) på kvällen. Vaknade i morse med mera halsont och snuva. Mera dunderkurer. Nog vore det själva f*n om jag ska vara sjuk under de fyra dagar jag är ledig från jobbet. Alldeles idealiskt för varje arbetsgivare. Iallafall känns halsen lite bättre nu och jag kan tänka mig att fara ut å pimpla. Alla ni som fnyser åt nässköljningar - var sjuka istället och gnäll och klaga

Mitt bidrag till temat "Hundar som väntar på sin mat":

Fotade snabbt innan dregelsträngen från Wilda hinner bildas   

Bidde dragkamp om påskriset...

- Jag ska ha den! - NÄ den är MIN!

Äldst vinner och njuter(?) av segerns sötma...  

- Gott med kvist...

- Glad Påsk allihopa. Önskar er mycket   

Ett bidrag till Sveriges fulaste staty? Står ovanför Ädmanparkeringen och skrämmer bort renar från järnvägsspåret kanske? Eller hur tänkte skulptören?

Årets Tobakslopp avklarad. Tog mig i mål, njöt av skidturen, ingen blodsmak i munnen, medvind. Blir nog inte bättre än så.

Vi har alltså varit i byn i helgen fram-å-tillbaka. Efter Tobaksloppet tittade brorsan in med sina tre barn. Jag känner ju Maja så hon fick vara kopplad inomhus när barnen var där. När Maja lugnat ner sig och fick hon vara utan koppel.

Till saken hör att brorsans yngsta, Alice 4 år, älskar djur (hästar, hundar mm). Alice och Maja fann varandra! Dom lekte å lekte å lekte till MAJA blev trött. Det är första gången jag sett Maja så trött. Hoppas dom får leka tillsammans fler gånger. Vi bor i samma stad men ses aldrig... sånt är livet.

Maja visade sig ha ännu en fin egenskap: hon är försiktig och snäll med barn. När Alice lekte ta-fatt sprang hon snällt med. När Alice satte sig på golvet la sig Maja ner framför. Jag måste erkänna att jag inte vågat låta Maja leka med barn för hon är så wild men där hade jag fel!

Frisk prommis på Luossa med "kruvan" i bakgrunden. Alla tre på samma bild - utan att photoshoppa ihop det. Bingo!